- Project Runeberg -  Marthas barn /
131

(1914) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

femtonde kapitlet

mattan — en sällsam förtrolig stämning vilade över det
praktfulla lilla gemaket.

Bresser reste sig och lutade sig mot kaminen;
därigenom kom han något närmare den unga frun.

»Jag skall lyda er i all, grevinna Sylvia», sade han i
vek, öm ton.

»Det är rätt.»

»Tills vidare stannar jag i Wien; här kan jag i lugn
och ro fullborda det arbete, jag börjat och angående
vilket ni frågade mig. I Berlin lämna mina kamrater mig
aldrig i fred.»

»Vad är det för ett arbete?»

»Ett sagodrama på vers. Första akten är färdig —
jag skall läsa upp den för er — ni skall sedan bedöma,
om jag träffat den riktiga tonen.»

»Har ni manuskriptet med er?»

»Nej, men jag skall taga hit det nästa gång, om jag
får lov.»

»Ja, i morgon.»

»I morgon, så vänligt dessa ord ljuda för mig — sedan
jag själv redan dömt mig att i morgon resa all världens

yäg- Jag känner mig som en benådad.»

*



Och han kom. I skymningen liksom dagen förut.

Men nu voro lamporna redan tända, och Sylvia var icke
ensam. Friherrinnan Tilling satt bredvid henne.

När Sylvia såg den unge mannen inträda, svek rösten
henne, och hon kände hur blodet steg upp på kinderna.
Hon var glad att icke vara ensam, men hon kände sig
pinsamt berörd av den forskande blick, modern riktade
på henne. Kanske hade denna märkt, hur häftigt hon
växlat färg.

»God afton, herr Bresser!» sade hon slutligen med
något osäker röst. »Har ni tagit med ert manuskript?»
Hon pekade på en pappersrulle, som han höll i handen

»Ja, här är det.» Han lade pappersrullen på ett bord.
»Jag lämnar den här — till benäget påseende.» Sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmartha2/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free