Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
marthas barn
gick han fram till friherrinnan Tilling och kysste
vördnadsfullt hennes hand.
»Ert senaste arbete?» frågade denna.
Sylvia tog emellertid manuskriptet för att ge honom
det tillbaka.
»Det lyckas ej. Ni lovade mig att själv läsa upp det.»
»Jag vet icke, om friherrinnan ...»
»O, jag vill oändligt gärna höra något, som ni skrivit.
Om ni lovat min dotter att läsa upp några av edra dikter,
låter ni väl även mig njuta därav...»
Men så hade han icke tänkt sig saken. Han hade
hoppats att få vara ensam med den unga frun och då genom
dessa verser få utgjuta sitt hjärtas innersta tankar. ..
»Two is company, three is none» — sanningen av detta
engelska ordspråk syntes honom ännu en gång bevisad.
Att nu sätta sig ned och för dessa båda damer föreläsa
sitt nyaste dramatiska försök, det ville han icke. Det
skulle se ut, som ville han tillfredsställa sin egen fåfänga
eller önska deras kritik och råd. Verkligheten förhölle
sig till den innerliga andliga gemenskap, han en gång
drömt sig, som ett positiv till sfärernas musik...
»Jag är en dålig föreläsare», sade han, »om grevinnan
får tid, så kan hon ju bläddra igenom detta fragment.»
»Endast ett fragment?» frågade Martha.
»Ja, det är första akten av ett drama. Mer har jag
icke färdigt.»
»Men ni har dock gjort upp en plan till nästa akt,
eller hur?»
»Nej, den är ännu obestämd.»
Sylvia tog upp pappersrullen.
»Öm ni icke vill läsa upp det, skall jag göra det.»
Hon satte sig och rullade upp manuskriptet.
Vid åsynen av Hugos stil erinrade hon sig återigen med
bävan det glödande kärleksbrev, han en gång skrivit till
henne ... Och denna kärlek var icke död, det visste hon,
blott dömd till evig tystnad. Och på sätt och vis icke ens
det; en diktares tunga kan man aldrig binda. Det han
icke vågar säga direkt, kan han uttala i sina dikter; alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>