Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjuttonde kapitlet 43
var det. Att veta, att man uppfyllt den högsta plikt och
därigenom lyckliggjort sig själv och andra, det är detta
medvetande, som besjälar var djupt religiös natur, som
kunnat förmå t. ex. en Frans av Assisi att från en rik
världsman bli en asket. Sådana beslut bero icke alltid
på naturliga anlag; de vakna ofta — som ju också
förhållandet var med Franciskanerordens stiftare — först
sedan man fört en alldeles motsatt vandel. Rudolf hade
visserligen sedan sin barndom varit medveten om, att han
måste övertaga den uppgift hans styvfar efterlämnat, men
han hade icke på långt när varit helt genomträngd därav.
Han betraktade alltjämt verkställandet av denna uppgift
endast som en framtidssak; nuet band honom med
hundratals andra intressen. Först så småningom, på grund
av vissa studier och genom beröringen med fredsidéns
förnämsta målsmän, greps även han av en allt häftigare
längtan att få ge sig helt hän åt det kall, som för honom
blivit liksom ett religiöst behov. Han ville gå ut och
predika sin tro och söka bekämpa det han ansåg vara
fördömligt kätteri. Han ville uppoffra sig; han kände sig
fylld av andakt, hänförelse och kärlek för detta
gudaborna, som föresvävade honom; han avskydde allt ont,
lågt och eländigt, som överallt mötte honom; han var vad
man inom religionen brukar benämna med ordet
fromhet. Denna samma fromhet genomträngde även
Marthas inre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
