Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
marthas barn
Alla tre slogo sig nu ned vid det lilla bord, där Rudolf
nyss suttit. Grevinnan Ranegg fortsatte att i deltagande
ton tala om nyssnämnda tilldragelse, om den
förskräckelse, som underrättelsen därom förorsakat, och gick
även in i detaljer. Men då hon märkte, att Rudolf endast
gav enstaviga och avböjande svar, bytte hon om
samtalsämne och började berätta om sig och de sina.
Slottet Ranegg var för tillfället öde. Christine, som
nu gift sig, befann sig för närvarande jämte sin make
i Konstantinopel; han var attaché vid beskickningen.
Tvillingarna Ella och Bella voro på besök hos en tant i
Böhmen; Ranegg ledsagade kejsaren på en jaktresa i
Tyrolen; bägge sönerna voro i Wien. Den yngre låg vid
krigsskolan därstädes — även han hade i utsikt en hastig,
lysande karriär. Den äldre hade förlovat sig med en
dotter till en ungersk magnat... »En förtjusande flicka
— och i hemgift ett gods på femtusen plogland... det
skadar icke — men han kommer att fortsätta sin tjänst.
Ärkehertigen — ni vet ju, han är adjutant hos
ärkehertig Wilhelm och hans synnerlige gunstling — han skulle
taga mycket illa upp, om han tog avsked. Det önskar
han heller icke alls; han är ju med liv och själ soldat.»
»En lycklig familj!» sade Dotzky.
»Ja, det äro vi nog egentligen», medgav grevinnan
Ranegg. »Och desto mer smärtar det mig, käre Dotzky,
att ödet så grymt hemsökt er... Men var och en har ju
sina bekymmer», tillade hon i gråtfärdig ton. »Så
förorsakar mig min mors lidande mycket bekymmer — min
svåge Hallstein måste nu opereras — och så en hel mängd
annat...» Det såg ut, som ville hon söka dämpa hans
avund.
Men Rudolf var icke avundsjuk. Han kunde icke alls
sätta sig in i deras ställning, vilkas fröjder och lidanden
helt och hållet voro begränsade till egna, närmast
liggande öden och förhållanden, vilka aldrig känt denna
stora oro, denna stora sällsamma längtan, som besjälar
dem, vilka söka lösa de sociala gåtorna, varandets gåta
Redan samma afton fortsatte de bägge damerna sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
