Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 marthas barn
livet och det sedliga förhållandet: — det är vägen till
lycka.
*
Rudolf hade under sin frånvaro nästan dagligen skrivit
till sin mor och meddelat henne alla sina arbeten och
planer. Underrättelsen, att han ämnade avsäga sig
fideikommisset, tillfogade henne ett lindrigt slag. Vilken mor
skulle med lätt hjärta erfara, att hennes ende son ämnar
avstå från den glans och rikedom, som är hans
rättmätiga egendom? Martha hade låtit den stilla
förhoppningen få insteg, att Rudolf efter någon tids förlopp skulle
försona sig med den förlust han lidit genom de sinas död,
att han skulle gifta om sig — kanske med en kvinna, som
i andligt hänseende vore honom mer jämbördig än den
stackars Beatrix varit.. . Men hans beslut häntydde på,
att han aldrig någonsin tänkte grunda ett nytt hem, utan
att han ville frigöra sig från alla fjättrar — även
familjelivets för att kunna ge sig helt hän åt sitt kall.
Storheten och offervilligheten i denna handling fyllde
henne nu även med stolt beundran. Det var ju hennes
Rudolf, som ville göra sådana uppoffringar, sådana
försakelser för det, som utgjort målet för hennes Fredriks
strävanden och som dennes föredöme och dennes minne
inplantat i gossens själ...
Redan före Rudolfs återkomst lämnade hon Brunnhof
för att bosätta sig på sin ärvda egendom Grumitz i
Mähren. Dit överflyttade hon alla dessa kära minnen från
sin avlidne make — tavlor, böcker, möbler — med vilka
hon städse omgav sig.
I ett avseende var det henne till och med kärkommet
att få resa från Brunnhof. Denna plats erinrade henne
för mycket om den sorg, hon sist upplevat, om den
stackars unga fruns och hennes käre lille sonsons död. Hon
hade så innerligt fäst sig vid gossen; hon hade krönt
hans hjässa med så vackra framtidsförhoppningar. Hans
ungdom och mannaålder skulle tillhöra det tjugonde
århundradet, han skulle leva i nyare, bättre tider. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:32 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sbmartha2/0150.html
