Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjuttonde kapitlet
— arvingen till Fredriks och Rudolfs idéer — skulle få
bevittna deras seger; han skulle fullborda det hans far
begynt. Dessa drömmar hade skingrats, förintats...
Varje plats i trädgården, där den lille lekt, varje rum i
huset, där hans klara lilla stämma genljudit, hela
Brunn-hof, vars framtida herre han skulle blivit, var fyllt med
smärtsamma minnen. Hon lämnade det icke ogärna.
*
Greve Max Dotzky, Rudolfs kusin och närmaste
arvinge till fideikommisset, var anställd vid
handelsministeriet. Utan all förmögenhet var han hänvisad att leva
på sin lön, och endast genom den största sparsamhet
lyckades det honom att hålla sig fri från skulder. Sina
ämbetsplikter fullgjorde han med den största nit; målet
för hans äregirighet var att kunna avancera hastigt, att
efter några år uppnå en ställning, vars inkomster gjorde
det möjligt för honom att som brud kunna hemföra den
flicka, han älskat sedan åratal tillbaka. Elsbeth von Reis,
dotter till änklingen, generalfälttygmästaren baron von
Reis, var å sin sida fast besluten att vänta — skulle det
också dröja i tio år — till dess Max avancerat till
avdelningschef eller åtminstone till hovråd för att då bli
hans hustru. Under nuvarande förhållanden kunde man
icke hoppas på det faderliga samtycket, och de unga tu
insågo själva, att det nu vore omöjligt att grunda sig ett
hem.
När Rudolf återkommit hem, gällde hans första besök
denne kusin. Han uppsökte honom på hans ämbetsrum i
handelsministeriet. De båda unga männen kände
varandra endast helt litet; de hade helt flyktigt varit
tillsammans, på sin höjd fem eller sex gånger. Max blev
därför mycket förvånad, när vaktmästaren anmälde
fideikommissinnehavarens besök.
Max var ensam i sitt ämbetsrum. Han hade just
granskat en mängd särskilt tråkiga handlingar och kände sig
trött. På grund av sällsynt tjänstenit hade han i år
avstått från sin sommarsemester; stadsluftens värme gjor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:32 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sbmartha2/0151.html
