Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
marthas barn
Beatrix icke kunde överleva densamma ... Hela min
husliga lycka har gått i kvav.» (Samma mummel av
deltagande hördes åter; några av damerna förde näsduken
tili ögonen.) »Men när jag då drack för framtiden,
avsåg jag icke mitt hems, utan hela vårt släktes,
människosläktets framtid, denna framtid för vilken vi alla,
frivilligt eller ofrivilligt, arbeta. Själv vill jag frivilligt och
målmedvetet medverka till densamma. Och därför vill
jag ha fullkomligt fria händer... Utan vidare omsvep.
Jag har avsagt mig det Dotzkyska fideikommisset och
överlåtit min rätt på närmaste arvtagaren till densamma,
min kusin Maximilian.»
Det uppstod ett ännu högre sorl, denna gång av
förvåning, men det förstummades åter genast, när Rudolf
reste sig och höjde sitt glas, sägande:
»Jag ber er alltså att i greve Maximilian Oskar Dotzky
av Donaschits, herre till Brunnhof och Nagykyral, se
min efterträdare. Jag ber er förena er med mig och
dricka för hans och» — han bugade sig för sin högra
granne — »hans fästmös, fröken Elsbeth von Reis’
välgång.»
Höga utrop följde. Alla hade rest sig; man drack med
de förlovade och önskade dem lycka. Man klingade även
med Rudolf. Men då förändrade sig de gratulerandes
miner nästan till ett beklagande.
Rudolf var den förste, som åter slog sig ned; han gav
ånyo tecken, att han önskade tala. Då satte sig även de
andra, och snart hade allmän tystnad inträtt.
»Mina vänner, jag ämnar icke utbringa någon ny skål,
icke hålla något tal; jag vill endast säga er meningen och
ändamålet med denna min avsägelse... Haven
överseende med mig! Att hålla föredrag hör till mitt framtida
program; detta skall bli mitt jungfrutal...
När jag en gång stiger upp på estraden för att tala
inför en församlad tolkmassa, kommer jag naturligtvis icke
att välja samma ämne, som jag nu ämnar behandla inför
er, nämligen orsaken till mitt avfall. En dylik förklä
ring tror jag mig emellertid vara skyldig just denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
