- Project Runeberg -  Marthas barn /
159

(1914) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sjuttonde kapitlet

159

krets släktingar, ungdomsvänner, jämlikar. —
’Människan är galen!’ — i dessa ord kan väl det omdöme
sammanfattas, som en del av de här närvarande och de flesta
av mina umgängesvänner komma att fälla över mitt
beslut — det vet jag väl. Nå, så vill jag åtminstone
förklara metoden i min galenskap.»

Sedan han ett ögonblick samlat sina tankar, fortfor
han:

»Det är två krafter, som bestämma och reglera den
mänskliga kulturens gång: en framåtdrivande och er
hämmande kraft — trängtan till utveckling och
uppe-hållelsedrift. I politiken benämnas dessa båda
strömningar liberalism och konservatism, men därmed betecknas
endast en helt trång sfär av det område, där dessa
krafter visa sig. Deras yttringar har från begynnelsen danat
hela såväl den sinnliga som den osinnliga världen och
kommer i all framtid att göra så.

»Så starkt och målmedvetet som i vår tid ha — synes
det mig — dessa motsatser aldrig förr framträtt, och
därför gäller det att bekänna färg.

»Man kan ju också ställa sig helt och hållet utom allt
detta, icke alls bekymra sig om det som försiggår och
endast leva sitt eget, begränsade liv; så göra även ganska
många. M’en dessa hjälpa dock — utan att veta det —
en av de varandra motverkande krafterna; ett av
tröghetskraftens mest verksamma element är ju trögheten.»

Med den aldrig svikande instinkt, vilken meddelar
talaren auditoriets känslor, märkte Rudolf, att en viss
stämning av ledsnad, av missmodig oförståelse vilade
över bordssällskapet Men han visste även, att det fanns
några, däribland hans mor, vilka helt förstodo honom
och med spänning lyssnade till hans ord. För dessa fort
satte han utan vidare sitt tal:

»Jag ställde mig icke utanför; jag lyssnade till
stridens larm och greps då av längtan att själv taga verksam
del i densamma. Min rang, min ställning, mina
personliga fördelar skulle krävt, att jag ställt mig på deras sida,
vilka försvara det bestående. Men det kunde jag icke,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmartha2/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free