Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjugonde kapitlet l8l
mäktiga konst. En sådan kärlek behövde hon väl icke
kämpa emot? Hon kände ju, att den endast kunde höja
och förädla henne... Hon hade skaffat sig alla hans
arbeten och njöt av varje vacker vändning, liksom en
törstande av en saftig frukt. Välljudet i verserna, vilka
hon läste högt för sig själv, och som hon snart kunde
utantill, sövde henne liksom musik; var ny vacker tanke
stärkte ’hans anspråk på hennes stolta kärlek. Icke
endast i renhet — nej, i storhet kunde man vandra genom
livet!
Yttre omständigheter medverkade att hindra denna
himmelshögt spända, i ordets egentliga betydelse
överspända lidelse att slå om i en mera jordisk sådan. De
träffades nästan aldrig ensamma. Nödvändiga resor —
Sylvia till sin svärmor, som insjuknat, Hugo till olika
tyska städer för att övervara repetitioner av sina
skådespel — och en mängd andra tillfälligheter orsakade långa
skilsmässor, och så kom det sig, att romanen ännu efter
så lång tid var oavgjord — att det varken blivit någon
brytning eller något närmande.
Delnitzkys förhållande med den vackra sångerskan
fortfor. Det hade övergått till en levnadsvana. Då han
icke sökte dölja denna sin förbindelse, vare sig för
allmänheten, sina släktingar eller sin hustru — han visste,
att denna senare hade reda på alltsammans — och då
de flesta icke yttrade något om saken, utan snarare
tycktes anse det hela såsom något självklart, kände han det
till slut, som levde han i ett slags andra äktenskap. Att
han åtminstone där visade sig trogen och ståndaktig, det
räknade han som en förtjänst.
Hans älskarinna hade för övrigt skänkt honom en son,
och han tyckte mycket om den lille pojken; att leka med
denne beredde honom verklig glädje. Mer än en gång
hade tanken på skilsmässa från Sylvia uppstigit i hans
inre. Då skulle han ju kunna gifta sig med den andra
och ge lille Toni sitt namn. Men denna tanke hade
aldrig lyckats få fast fot; en skilsmässa nödvändiggjorde
ju för en österrikisk aristokrat så många obehagliga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
