- Project Runeberg -  Marthas barn /
199

(1914) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tjuguandra kapitlet i99

bittrad! Må hela historien nu vara glömd!» Han
närmade sig dörren.

Hon följde honom med blicken, men var fortfarande
stum. Med handen på låset vände han på huvudet:

»Alltså avgjort? — Intet svar? Mig gör det också
detsamma.»

»Se, där kommer ju för övrigt mamma! — En kyss
på hand, mor ! Du kommer alldeles lagom ... Sylvia är
en smula upprörd, emedan jag givit henne ett gott råd...
Hon talar nog om det för dig... Känner jag dig rätt,
kommer du att hålla med mig. — Jag lämnar er nu en
samma. Adjö!»

Martha blev förskräckt över sin dotters ansiktsuttryck.
Det låg däri något, som hon aldrig förr sett; i hennes
ögon brann en dyster eld, och hennes läppar skälvde
liksom av tillbakahållen vrede. Hon stod orörlig. Martha
gick fram till henne och lade handen på hennes skuldra.

»Vad har då hänt? Har det varit ett uppträde er
emellan? Beträffande fröken Irma?»

»Nej, beträffande Hugo Bresser.»

»Ah, jaså», sade Martha och släpade på orden. Hon
gick fram och satte sig. »Och Toni sade, att jag skulle
hålla med honom... Jag erkänner, Sylvia, att även jag
i dag haft för avsikt att språka med dig angående samma
ämne.»

Sylvia andades fortfarande kort och hastigt. Hennes
läppar hade icke upphört att skälva. Nu sjönk även hon
ned i en fåtölj, mitt emot modern.

»Låt höra!» sade hon.

»Jag skulle först vilja veta, vad som ägt rum mellan
dig och din man. Du har ju icke låtit något komma dig
till last.... Varför är du så förvirrad?»

»Emedan jag är uppretad, mycket uppretad! Denna
människa, som sedan år och dag bedrager mig — nej,
icke ens bedrager, utan helt öppet bryter sin trohet —
han vågar föreskriva mig lagar, att jag icke skall
kompromettera mig och ’honom. Hans heder är alltså beroen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmartha2/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free