Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
marthas barn
de, icke av honom själv, utan av mitt görande och
låtande ...»
»Det är ju en gång så, kära barn. En makes lästet
ge icke en hustru rättighet att sätta sitt eget rykte på
spel... Om man därute i världen skulle säga, att denne
unge Bresser ...»
»Därute i världen, i världen! ... Det är väl icke det
högsta, denna värld, där ’man säger’ — denna enfaldiga,
orättvisa värld, som är så full av motsägelser och i vars
fördomar även min eljest så fritt tänkande mor är
fången ..-.?»
»Men Sylvia!»
»Ja, ja — militarismen, alltså det, varpå hela staten
vilar, det är våra furstars käraste egendom och
grundvalen för våra adliga familjers existens, detta skulle du
så att säga vilja blåsa bort. — Men den himmelsskriande
orättvisa, som råder i samhället med avseende å mannens
och kvinnans plikter, den märker dt: icke. Då bör man
foga sig; då yttrar du ’det är ju en gån g så’... En man
— han må ha så många kärleksförbindelser han vill —
behöver icke ens bevara skenet. Men en hustru bör
finna sig i allt, måste förkväva sina känslor och tankar,
avsäga sig sin lycka — endast på det denna präktiga
’värld’ icke må prata, en värld, som dessutom icke
iakttager sina egna lagar, utan dagligen i smyg överträder
dem — det måste endast vara i smyg... Nej, mor, inser
du icke, att det härskar en orättvisa, en träldom, som
kan mäta sig med de former av slaveri och olycka, vilk^
du och Rudolf, liksom fordom min far, söka att
bekämpa?»
Martha kände sig förlägen. I denna riktning hade
verkligen hennes upprorstankar aldrig gått. Hon svarade
icke.
Då Sylvia fått ge luft åt sin harm, kände hon sig åter
lugnare. Hon reste sig och gick fram till sin mor.
»För övrigt, mor», sade hon och lade armen kring
hennes hals, »var icke ledsen på mig och oroa dig icke!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
