- Project Runeberg -  Marthas barn /
201

(1914) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tjuguförsta kapitlet

201

Jag har verkligen icke något att förebrå mig — men av
Anton låter jag icke befalla mig.»

»Och du önskar inga moralpredikningar av mig?»

»Icke heller det, käraste mor. Jag kan och vill ensam
sköta mitt hjärta och mina plikter.»

»Alltså medger du, att du har plikter?»

»Det har var och en — det gäller endast mot vilken.»

»Du menar mot dig själv?»

»Låt oss nu tala om något annat! Vad nytt från
Rudolf?»

Martha stannade icke länge. Hennes dotters häftiga
ord hade uppskakat henne. Att tala mer om saken,
sedan Sylvia förklarat, att hon ville sköta sig själv, skulle
icke lett till något resultat, och hon var icke hågad ati
tala om något annat Alltså gick hon så snart som
möjligt.

Hon hade icke varit borta många minuter, förrän
betjänten anmälde:

»Herr Bresser.»

Sylvia kunde med möda tillbakahålla ett anskri. En
varm våg vällde genom hennes hjärta. Efter vad som
hänt kunde intet bringa henne mer ur fattningen och på
samma gång vara henne mer kärkommet än den unge
skaldens närhet. — Åt tre håll brädväggar med
järntaggar och murar med glasskärvor och endast en sida fri,
där en av ljus övergjuten stig förde ut ur allt mörker
och på denna stig, redo att följa henne — Hugo Bresser,
Så kände hon det i detta ögonblick.

Om han öppnat sin famn — skulle hon sjunkit däri.
Hon skulle icke hyst minsta betänkligheter, att detta icke
skett i »kyskhet».

Men han, cirklad som alltid, bugade sig och förde
aktningsfullt den darrande lilla handen till sina läppar. Han
lade märke till hennes blekhet och ovanliga min.

»Mår ni icke riktigt bra, fru grevinna?»

»Jo, för all del. Var god och sitt!»

Han lydde. »Mig bedrager ni icke, grevinna Sylvia.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmartha2/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free