Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
marthas barn
ingen angenäm lott att vara en frånskild hustru. Men när
det gäller att undfly en fara, kan man icke först fråga,
om vägen leder till en vacker ängd.
»Jag hade kunnat bespara mig detta besök», fortfor
Delnitzky i samma vredgade ton. »Det inflytande du äger
över dina barn, är sannerligen icke något att yvas över.
Rudi och hans uppträdande hånar och smädar man ju
tillräckligt. Du vet väl, att han lär bli fockad från
reserven?»
Martha kastade huvudet tillbaka. »Du söker smärta
mig. Det, som ägt rum mellan Rudolf och
krigsministern, vet jag — jag har min sons fulla förtroende, och
jag litar också på honom. H’ur det än går, rätt kommer
han alltid att handla. Området för hans plikter ligger
högre än du vet.»
»Han är helt enkelt vriden — och det äro ni allihop.»
Hon reste sig. »Anton, jag anhåller, att du lämnar
mig. Du har ingen rätt att i mitt hem skymfa mig och
mina barn.»
Hon sade det med lugn och med alls icke höjd röst,
men hon hade blivit kritvit.
»Åh jag går nog ändå», svarade svärsonen.
Och utan att säga adjö skyndade han ut genom
dörren, vilken han häftigt slängde igen efter sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
