Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
marthas barn
från denna läsning, kom det över henne en sådan
upprörd lidelse, en sådan ljuv mattighet, som hade diktaren
själv under dessa timmar legat vid hennes fötter. At:
vara föremål för en sådan kärlek, så full av dyrkan, så
bitter, så öm och varm — det hade hon aldrig kunnat
drömt sig.
Teatern var ännu tom — det fattades nästan tjugu
minuter i den bestämda tiden. Sylvia hade icke för allt i
världen velat försumma det ögonblick, då ridån först
skulle gå upp, då man i orkestern skulle stämma
instrumenten. Hon kände inom sig, att denna teaterafton
skulle bli en bland de viktigaste, mest ångestfulla, men
p? samma gång mest njutningsrika stunderna i hennes
liv. Hon ville därför helt och hållet begagna sig av den,
även bli delaktig av den allra första stämningen på själva
valplatsen. Aldrig förr i hela sitt liv — icke ens på
sin bröllopsdag — hade hon varit så upprörd, som denna
kväll. Så måste fordom riddartidens kvinnor varit till
mods, när de från läktaren blickade ned på
tornerings-platsen, där föremålet för deras stumma, varma kärlek
antingen segrade eller föli till marken.
En kvart före sju. Publiken börjar fylla de sista
parkettraderna och galleriet. Ännu några minuter, och
musikanterna komma in genom den lilla orkesterdörren och
sätta sig framför sina notställ. Logerna äro ännu
tomma. Sylvia betraktade uppmärksamt direktionslogen .. .
Var kan Hugo vara? Man ser honom icke...
förmodligen bakom ridån ... Ack, om han nu kom på den idén att
besöka henne ett ögonblick — hon ville trycka hans hand
och söka inge honom mod och själv bli uppmuntrad —
hon hyste måhända större bävan än han ...
Fem minuter före sju. Nu fylles parkett; även på de
nedre raderna, och i logerna börjar det bli liv. Galleriet
är fyllt till sista plats; på nedre parterr stå åskådarna
tätt samman.
Klockan är på slaget sju. Kapellmästaren ger tecken,
och orkestern faller in. Två ärkehertigar taga plats i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
