Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
marthas barn
Hohenfels, voro liksom förkroppsligad poesi. Den
sällsamma, mjuka klangen i Hohenfels’ makalösa organ för
länade verserna jämte deras inre värde även välljudets
sinnliga lockelse. Och därtill allt för ögat! Stycket var
jr ett sagospel; alltså hade diktaren icke behövt sätta
någon gräns för sin fantasi. Det som framställdes
erbjöd i form och färg en sådan slösande prakt, som en
målare endast i drömmen kan frammana. Efter första
scenförändringen fick man se en förtrollad trädgård. En fe,
en verklig fe, hade hjälpt regissören att framlocka en
bild, som var ett formligt rus för ögat — denna fe var
elektriciteten. Man såg sagolika ljuseffekter; scenen
badade i violett, blått och rosafärgat sken, i silverskimmer
och gyllene glans, i städse nya magiska ljusvågor. I
denna »lyckans örtagård» frodades en flora, vars like intet
jordiskt öga förr skådat; i bakgrunden reste sig ett
strålande tempel. Men ögats njutning försvagade icke1 örats,
verkan av dikten förlamades icke ett ögonblick.
Verserna blixtrade av intelligens och strålade av patos. När
ridån gick ned, hördes högljudda bifallsrop.
»Bresser, Bresser!» ropade man från flera håll. Men
Bresser visade sig icke. Regissören tackade i hans namn.
Månne han försummat tåget, eller försmådde han att
visa sig? Sylvia kände det som en lättnad, att han icke
hörsammat publikens uppmaning. Sitt alster må man
prisge åt allmänhetens bifall eller klander — icke sig
själv. Endast konstnärens anda bör sväva över hans
verk; personligen bör han icke framträda. Varför skall
han stiga fram och buga sig för dem, vilka från honom
fått mottaga gåvor? Varför skall han tacka för deras
tacksamhet?
Ur dessa sina tankar väcktes Sylvia av Hugos far,
vilken inträdde i logen. Hon räckte honom handen:
»Jag får gratulera er», sade hon. »Det har gjort
lycka.»
»Det kan man ej veta ännu», svarade den gamle herrn.
»Första akten är bra — men huruvida det gjort lycka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
