- Project Runeberg -  Marthas barn /
213

(1914) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tjuguförsta kapitlet 213

avgöres först vid slutet... Varför har friherrinnan
Til-ling icke kommit hit?»

»Mamma är opasslig; i annat fall vore hon nog här ...
Hon hade glatt sig så mycket åt denna föreställning.»

»Och er make?»

»Han är i afton på operan.»

»Ah — ja.» Ett uttryck av harm gled över doktor
Bressers drag.

»Er son skulle i dag återkomma från Dresden och
nu ...»

»Han har återkommit, och han är på teatern — sitter
dold i bakgrunden av direktionslogen. Han vill icke
visa sig.»

Direktionslogen låg snett emot hennes; alltså kundt
han se henne — denna tanke fyllde henne med en känsla
av behag. Och att han, som hon förutsett, av blygsamhet
och på samma gång stolthet föredrog att undvika
publikens hyllning — detta tillfredsställde henne även.

»Ni måste dock ha stor glädje av er son, doktor
Bresser.»

»Min Gud, om jag bara visste honom lycklig... Men
diktarkallet tyckes anstränga honom mycket. Han är
ofta så svårmodig — liksom vore kärleken till sångens
gudinna en olycklig kärlek.»

Sylvia visste väl, vem som var orsaken till hans
kärlekskval. Detta svårmod hade han utgjutit i några av
dessa tjugu sonetter, som hon i dag läst för första gången,
men av vilka hon redan utantill kunde många strofer.

För andra gången höjer sig ridån. Sylvia var nu i
större spänning än förut, ty det som nu skulle komma
var nytt för henne. Bresser hade städse vägrat att
meddela henne de övriga akternas innehåll, och detta endast,
på det hon framdeles opartiskt skulle kunna bedöma
diktens verkan från scenen. Hon hade en ’känsla, liksom
skulle stycket spelas för henne ensam — de andra voro
endast bipersoner. Till domarinna var endast hon
kallad. Om »den slocknande stjärnan» komme att vinna
hennes gillande eller icke, om den skulle kunna hålla hen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmartha2/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free