Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
marthas barn
bragt. Jag vore den siste, som skulle taga anstöt därav,
om det vore sant. Jag anser blott, att det icke angår folk,
att man icke behöver märka det...»
»Aldrig förr har detta kollektivbegrepp varit mig mer
likgiltigt än i dag.»
»Vilket kollektivbegrepp?»
»Det ni kallar folk — folk, som äro nog vänliga att
vilja blicka in i mitt hjärta.»
»Ack, man måste ju ha något att prata om. I all
synnerhet, så länge man endast misstanker, endast vädrar en
sak, är den intressant; när man väl en gång vet
densamma, så tiger man och samtycker. Att grevinnan X. hai
ett förhållande med kapellmästaren vid operan, att furst
Y. sedan flera år tillbaka är friherrinnan Z :s gynnade
uppvaktare, allt detta är något så vanligt, att man ej ödar
några ord därpå. På sin höjd konstaterar man saken —
men icke för att baktala någon — endast för att visa,
att man har vetskap därom... Nu lämnar jag er, kära
Sylvia. Tredje akten börjar.»
I detsamma ridån gick upp, var Sylvia åter försatt till
fantasiens värld — en befriande motsats till den lilla del
av verklighetens värld, som avspeglade sig i Kolnos’
satiriska inlägg.
De tredje och fjärde akterna överträffade till och med
de båda första i dramatisk effekt och poetisk kraft. Till
slut bröt en verklig storm av bifall lös. Det var en
fullständig, en stor framgång.
Sylvia sjönk ned i den lilla soffan; med slutna ögon
och tillbakalutat huvud satt hon där. Hon kände sig så
uppskakad, så berusad. Hon ville icke för allt i världen
nu gå dit ut i trängseln i korridorer och trappor; hon
kunde riskerat att där träffa bekanta, vilka, som om
ingenting hänt, skulle tilltalat henne med ett prosaiskt:
»God afton!» och tillagt: »Vad tycker ni om pjäsen?
Den var ju helt nätt.»
Hon ville vänta till dess hela publiken avlägsnat sig.
Där hon låg, återkallade hon i minnet de bilder, som
dragit förbi hennes bländade ögon, under vilka hon glöd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
