Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjuguförsta kapitlet 225
han trälar detta tvångsår, kallas han ’frivillig’.
Frivillighet och självbestämning förekomma sällan i
samhällslivet. Livegenskapen är visserligen upphävd — men är
man icke bunden vid sin torva, när man icke får resa vart
man vill och vara borta hur länge som helst utan att
kallas desertör, och är man kanske fri, när man släpar på
fattigdomens fjättrar? Hur alla dessa bojor skola kunna
sprängas? Genom den sociala frågans lösning. Att han
nu skulle ha denna lösning klar, sammanfattad i en
färdig formel, en sådan dåraktig förmätenhet skulle man väi
icke — ville han hoppas — tilltro honom. Han ville
endast ge denna maning: den sociala frågan måste
oavlåtligt, uppriktigt, vetenskapligt studeras; man måste
våga allt för att finna denna frågas lösning. Det heliga
templet, det är naturen, det är livet självt. Bägge så
fulla av skönhet och underverk, mysterier och skatter.
Livet med dess medfödda fröjd — livsglädjen — och det
allra heligaste — kärleken. Naturen i dessa eviga
fortvaro och oändlighet, i dess allmakt, dess ständigt
verkande lagar och oavbrutna utveckling... Och hur skändas
icke detta tempel — natur och liv — oss givet till ett
hemvist för andakt och sällhet! Vilket bedrägeri
bedrives icke där! Hur köpslår man icke med sanningen!
Fram med det! Till denna rensning erfordras endast
detta enda: sanning och sanningsenlighet. Med andra
ord, man måste ovbrutet forska efter sanningen och
modigt förkunna densamma, upphöja vetenskapens resultat
till dogm, livets oskyldiga njutningar till ritus.
Njutningar, på vilka alla böra ha samma anspråk. Kyrkan
förstår också detta; till dess fester och högtider, till dess
nådelöften äro alla lika berättigade — även de fattigaste
och lägst stående. Likaså måste i det tempel, jag nu
avser, var och en, även den fattigaste och lägst
stående ha rätt att få lika del av livets glädje. Eller rättare
sagt, det behövs icke längre finnas några fattiga; jorden
är nog fruktbar, att ingen behöver lida nöd, och låg får
ingen kallas, som icke hyser låga tankar ...
»Och nu draken —»
15 H Marthas barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
