- Project Runeberg -  Marthas barn /
230

(1914) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

230

marthas barn

närvarande journalisterna kunnat rätt förstå hans
tankegång.

Så var icke händelsen. Enstaka ur sammanhanget
lösryckta fraser, stundom även alldeles vanställda citat och
som egen kommentar den under nedlåtande beröm dolda
antydningen, att man hade att göra med en välmenande,
men med livets verkliga förhållanden obekant idealist.
I dylika fall har ordet idealism en viss likhet med
dårskap. Den allvarlige praktikern bemöter sådant endast
med ett medlidsamt leende.

Endast en enda tidning hade riktigt återgivit hans tal
och framhållit de viktigaste synpunkterna samt förtjust
tillagt: »Habemus prophetam».

Bredvid tidningarna låg även ett litet brev, skrivet med
samma okända, förvända stil som förra gången. Det var
daterat föregående afton.

Jag är överväldigad. Då ni besteg estraden,
kände jag det, som skulle salen snurrat runt kring mig;
ljusen dansade — jag var försatt till en annan
värld. Där stod en man, som försakat sig själv och,
fylld av hänförelse, insatt hela sin personlighet för
en ädel sak — mänsklighetens lycka ... Alltså, det
finnes ännu storhet i världen; det finnes
människor, vilka höja sig över massorna, över livets
vardaglighet och vilka äro i besittning av en sådan
kraft och fängslande förmåga. Rudolf Dotzky, jag
tackar er, att ni för mig uppenbarat, vad som ger
livet värde, vad som adlar detsamma. Jag tackar
er, att ni är Rudolf Dotzky!

Rudolf hade nätt och jämnt läst den anlända posten, då
hans mor inträdde. Han sprang upp och skyndade henne
till mötes.

»Stör jag dig, kära barn?... Du försvann från mig i.
går. Jag måste ju tala med dig angående ditt föredrag.»

»Det är sant — jag grep i går till flykten —• jag var
så missbelåten både med mig själv och de andra .. . Var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmartha2/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free