- Project Runeberg -  Marthas barn /
232

(1914) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232

marthas barn

för dig — att på en enda lektion göra dem till
encyklope-dister!»

Rudolf skakade leende på huvudet:

»Käraste mor, din kritik är ännu skarpare än herrar
referenters.»

Även de närmast följande dagarna erhöll Rudolf brev
från sin anonyma beundrarinna; dessutom fick han långa
epistlar från en hel del hänförda åhörarinnor, vilka —
alldeles som hade han varit en firad skådespelare eller
sångare — bådo honom om autogrammer, ja, till och
med om ett »rendezvous». Han fick långväga
förfrågningar från internationella föreningar, om han vore
villig under vintersäsongen hålla föredrag.

Han svarade jakande; han ville ju så ofta som
möjligt offentligt uttala sina åsikter. Oaktat hans första
försök kvarlämnat en så bitter känsla, längtade han dock
att åter och åter igen få meddela den lyssnande
mängden de livssanningar, som genomträngde hans eget inre;
han ville genom upprepade föredrag outtröttligt söka öka
antalet av de framsynta män, vilka vilja medverka att
påskynda ankomsten av ett nytt, ljusare tidevarv. Och
vore det en konst att genom det talade ordet övertyga
massorna, trösta dem, väcka dem, rycka dem med sig,
nå, då skulle genom flit och övning — dessa bägge
nödvändiga förutsättningar för all konst — måhända även
han nå mästerskapet. Sedan vara härskare för att bättre
kunna tjäna. Ty hans enda diktan och traktan var att
kunna tjäna den goda saken, att lyda sitt eget samvetes
röst. Ett slags stridslust hade vaknat inom honom, ett
vredgat begär att få demaskera allt skändligt hyckleri,
ett begär att få slunga samhället i ansiktet, vilken
bottenlös enfald och ondska, som döljer sig under det mest
förnäma, lysande yttre. Man har nog genom lagar sörjt
för, att ingen får säga allt det han tänker. Mångt och
mycket kan vara aldrig så förkastligt, utan att samhället
öppet vågar uttala sitt förakt.

Rudolfs uppträdande som talare hade i Wien icke väckt
det uppseende, som hans vänner och han själv väntat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmartha2/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free