Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjugus jätte kapitlet 233
Ty, oavsett innehållet i hans tal, var det ju i alla fall att
anse som en sensationell händelse, att en man i hans
ställning uppträdde på detta sätt; man hade verkligen kunnat
räkna på, att det skulle framkalla åtminstone förvåning.
Nittio hundradelar av befolkningen hade helt enkelt icke
lagt märke till saken i fråga, och den bråkdel, som hört
föredraget eller läst därom, hade icke djupare berörts
därav. De, som närvarit vid detsamma, berättade väl för
sina bekanta, att de bevistat föredraget, men innehållet
av detsamma kunde endast ett fåtal omtala; de flesta
nöjde sig med att avge ett summariskt omdöme —
merendels från sin egen klassynpunkt.
Av en händelse kom Rudolf i tillfälle att lyssna till ett
samtal angående hans föredrag. Det var i ett av
konstnärer och skriftställare mycket besökt kafé, beläget i
hörnet av »Kärnthnerstrasse» och »Wallfischgasse». Han
gick in för att läsa några utländska tidningar och slog sig
ned vid ett av fönstren. Kring ett sidobord bakom honom
sutto några unga författare och samspråkade angående
sina nyaste, ultramoderna arbeten.
Men efter en stund avstannade samtalet. Då lät en av
dem, en cirka nittonårig yngling, undfalla sig följande
anmärkning:
»Jag var i söndags i musikföreningens sal...»
»Ack, ja — den där Dotzky», inföll en annan. »Nå
hur var det?»
»Förfärligt ’vieux jeu’, gamla, nötta fraser —
ledare-stil — tidningstyska, framsagd i predikarton. Han drog
fram övervunna ståndpunkter. Var naivt viktig. Gjorde
besvärjande åtbörder med Don-Quixote-lansen — det där
vanliga pratet om idealism — framåtskridande, frihet,
människokärlek, allmänt välstånd — med ett ord
dumheter. Den stackars karl’n har ingen aning om
omvärderingen av alla värden; han känner icke till dessa ädla
härskarnaturer, vilka framför allt måste lyda hårdhetens
lag. Han kommer icke att bli någon banbrytare. Vad
han egentligen vill, vet jag icke — förmodligen vet han
det icke själv. Så mycket är säkert, att icke vet han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
