Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjugus jätte kapitlet 235
därmed först, när det en tid varit »övervunnet», och det
är banbrytarens tur att å sin sida bli »vieux jeu». I allt
raskare tempo utspelas detta »hit och dit», det nyas
föråldring och det gamlas pånyttfödelse — och det uppstår
begrepp och saker, som verkligen aldrig förr
förekommit. Man skulle bli alldeles hållningslös, ursinnig,
vriden i huvudet, om det icke funnes ett par säkra, lugna
punkter — något, vilket bland allt detta virvlande,
obeständiga, lyser upp och försvinner, synes som det evigt
bestående... Till exempel — Rudolf sökte efter dylika
evighetsbegrepp — till exempel: kärlek, mildhet. Han
måste ofrivilligt le: Där har jag ju åter kommit mitt in
i — hur var det han yttrade, den där överlägsne
ynglingen, som levde fullt ut? — in i det gamla pratet om
idealism.
En förbigående knuffade till Rudolf. Då höjde han
huvudet och märkte, att han befann sig framför porten
till det hus, vilket beboddes av familjen Ranegg.
Impulsen att här avlägga ett besök följde han hastigt.
»Är fru grevinnan hemma?» frågade han portvakten.
»Jo, ers nåd», svarade mannen och ringde.
Där uppe släppte betjänten utan föregående anmälan in
honom i salongen. Grevinnan Ranegg och hennes
döttrar Cajetane och Christine sutto i ett hörn av salongen
kring ett runt bord, varpå brann en lampa med skärm
och som var täckt av böcker, arbetskorgar och
skrivma-terial.
När Rudolf inträdde, höjde alla tre sina stämmor för
att hälsa på honom; det syntes honom, som hade han
bland utropen: »Ah, ni ? — Ah, greve Dotzky! — Det
var roligt!» även hört ett sakta skri. Var då hans
besök verkligen en sådan överraskning? Förr hade han
ju varit en ofta sedd gäst i detta hem; han kände så väl
till detta trevliga runda bord, kring vilket de Raneggska
damerna på aftnarna brukade sitta, sysselsatta med
läsning, handarbeten och brevskrivning. Hade han då
sedan sitt offentliga uppträdande blivit en så främmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
