Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjuguåttonde kapitlet
245
beta och skapa — i sin sällhet göra världen rikare med
sitt snilles gåvor ...!
»För övrigt, två människor på lyckans tinnar, har icke
världen redan därigenom blivit rikare?
»Jag tackar dig, att du icke avbryter mig... Men jag
kan tänka mig, vad du nu skulle vilja invända: ’Huru
länge kommer väl denna stormande lycka att vara?’ —
Nå, vad mer? När ruset är borta, ha ungdomens dagar
svunnit. Men se’n?...
»Men ett ’se’n’, som ligger bortom min och hans
längtans mål, det bekymrar oss icke. Skulle också den lycka,
jag drömmer mig, räcka endast en kort majmånad, skulle
den dock hundrafalt uppväga en sådan tillvaro, som jag
i annat fall nödgas gå till mötes ...
»Och se’n, vem vet? Även i vår ålders höst kunna
fridens härliga blomster spira. Men vi kunna ju också
uppfylla världens fordringar. Jag kan ju bliva Bressers
maka — liksom Cosina Bülow blev Wagners. Jag vill
låta skilja mig från Toni. Jag hoppas det inte skall möta
några svårigheter. Sedan kan han gifta sig med sin
älskarinna och legitimera sin son. Som du hör, vet jag
allt.
»Ger han mig icke godvilligt min frihet tillbaka — nå,
då tager jag den... såsom min rätt. Jag ämnar
protestera.
»Att en kvinna, bruste än hennes hjärta, skulle behöva
uppoffra hela sin framtid för en man, vilken övergivit
henne för en annan och för vilken hon själv ej längre
känner en gnista kärlek, denna förskräckliga orättvisa
ämnar icke jag tåla. Jag kommer att protestera.
»Detta kommer att lända icke endast mig själv till
nytta. Utan — liksom i varje strid för det rättas seger
— även rättvisan själv och alla mina lidande medsystrar.
»Alltid skrikes och jämras ju så mycket över ok,
fjättrar och beroende ... De mina — du mor ivrar ju
ständigt så mot kriget, och Rudolf har dragit i härnad mot
allt slags våld. . . Men att endast jämra sig och ropa
tjänar till intet; man måste i handling söka skaka av sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
