Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjuguåttonde kapitlet 249
— vilket mitt protokoll utvisar — förts av en abbé de
Saint Pierre, Leibnitz, Kant och — Tilling samt ännu
föres av en Frédéric Passy, en Egidy. Han skulle ställt
sig i dessa mäns led, tillfört kongresserna kraften av sin
personlighet, med sina pekuniära tillgångar understött
propagandan och i höga politiska, maktägande kretsar,
dit redan hans ställning — den han dock tyvärr nu
uppgifvit — berättigat honom tillträde, sökt värva
proselyter. Detta hade jag hoppats av honom. Men han har
svävat långt över målet, alltför långt, nästan in i det
oändliga. Det är ju sant, att alla onda ting stå i ett visst
samband till varandra, och en begåvad man torde kunna
överskåda det hela, men positivt medverka, föra en sak
framåt, det kan den enskilde endast inom ett begränsat
område. Så synes det åtminstone mig.
Därför är ju hans arbete, hans strävan icke förgäves.
Han kan bidraga till att sprida kännedom om, hur
framtidens tempel bör byggas, och därigenom sporra
samhället att gripa sig verket an. Men han kan aldrig få
erfara den skaparglädje, som väckes i ens inre var gång
en verklig liten byggnadssten infogas i nyssnämnda
tempelbyggnad ...
Mina tankar vandra åter tillbaka till min stackars
Sylvia. Man må taga aldrig så stor del i det offentliga
livets händelser, i kulturens — än framåt- än
tillbakagående — växlingar, ens egna intressen träda dock städse i
förgrunden; ens närmastes sorg och glädje, lycka och
olycka bestämmer dock i mångt och mycket ens tankar
och handlingar. Ack, om jag blott visste, vad jag skulle
göra för att kunna hjälpa Sylvia! Tala med Delnitzky?
Mitt sista uppträde med honom har visserligen rest en
mur mellan oss... Men om jag dock skulle söka förmå
honom att återge Sylvia hennes frihet. Jag skulle nästan
lika livligt som hon själv önska se detta olycksaliga
äktenskaps bojor lösta.
Och min andra önskan vore, att Rudolf icke längre
förblev så ensam i livet... ack, mina stackars barn ! Egidy
har också familjeband, ett hemliv, som skänker honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
