- Project Runeberg -  Marthas barn /
262

(1914) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 62

marthas barn

På samma gång var även Sylvia sysselsatt med att
skriva. Det var ett brev till hennes man.

Käre Anton!

Det ges saker, som lättare låta sig sägas skriftligen än
muntligen. Jag önskar — och helt säkert går jag då din
egen önskan till mötes — att vi upplösa vårt äktenskap.

Sedan flera år tillbaka älskar du en vacker
skådespelerska som har skänkt dig en son. Du tillbringar mer än
hälften av din tid i hennes hein — det hem du skänkt
h e n n e; du söker icke ens bevara skenet av den trohet,
du är mig skyldig — kort sagt, du har faktiskt redan
upplöst vårt äktenskap.

Jag blev lämnad ensam och var alltså — fri. Men jag
förblev ensam och fyllde bestämmelserna i det kontrakt,
du bröt. Men nu måste det bli annorlunda. Jag har skänkt
bort mitt hjärta och återfordrar nu min frihet. Bedraga
någon vill jag icke. Vare sig dig eller sanihället. Jag ber
dig alltså att i samförstånd med mig vidtaga åtgärder för
en laglig skilsmässa. Skulle du icke vilja gå in på
skilsmässa, kommer jag helt enkelt att resa härifrån — och
icke ensam.

Jag innehar egen förmögenhet, det vet du, och kan
leva fullkomligt oberoende.

Det viktigaste har jag nu sagt. Det övriga kunna vi,
om du är ense med mig, muntligt avhandla eller låta två
jurister bland våra vänner verkställa.

Det är icke utan vemod, som jag skiljes från dig. Jag
erinrar mig den tid, då jag trodde, att vi båda skulle bli
lyckliga med och genom varandra. Det blev annorlunda.
Du var den förste, som sökte och fann lyckan fjärran
från egen härd. Nu är det min tur. Jag skulle endast
vilja...

Så långt hade hon skrivit, då jungfrun inträdde och
lämnade henne Hlugos brev.

Sylvia kände igen den så kära handstilen, men hon slet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmartha2/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free