Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trettioandra kapitlet 279
make — för hennes skull — sårat rivalen, uppehöll sig
vid denna sjukbädd, men han lät icke märka någonting.
Han ordinerade intet annat än en stark sats kinin för
att sänka febern. Om det icke lyckades att få ned denna
40-graders temperatur, om den steg över 41 grader, vore
det slut... Men det var ju möjligt att... Nå, han ville
komma igen på aftonen för att göra ännu en
undersökning.
I tamburen var ett rörligt liv. Den ene
tidningsreferenten efter den andre ringde på dörren. Även en massa
andra människor kommo för att efterhöra skaldens
tillstånd. Bressers betjänt gav dem de begärda
upplysningarna och meddelade bulletinerna, vilka sedan
regelbundet stodo att läsa i morgon- och aftontidningarna. Hela
staden hyste deltagande. Något skandalhunger blandade
sig väl även däri; man berättade i olika versioner
orsaken till duellen, och den nötta frasen: »Cherchez la
fem-me!» upprepades i alla möjliga snillrika utläggningar.
Aftonen inbröt. En med skärm täckt lampa stod på
något avstånd från sängen och spred ett dämpat sken i
rummet, vilket ;med sina mörka tapeter och träpanelningar
gjorde ett synnerligen dystert intryck. Det var i sitt
arbetsrum, som doktorn låtit lägga sin sårade son; det
var det största rummet i våningen.
Hugo hade somnat. Sylvia satt bredvid honom och
höll hans hand i sin. På en divan i andra ändan av
rummet sutto doktor Bresser och Martha bredvid varandra
och växlade då och då några sakta ord.
»Kommer ni ihåg», yttrade Martha efter en paus, »vår
färd från Königinhof till Horovetz dagen efter slaget?»
»Jag kommer ihåg .. Förbi de där likhögarna, från
vilka en massa korpar flögo upp. Det var dock ännu
sorgligare.»
»Endast mer hemskt — och lika onödigt.»
»Ja, det är samma stora synd: striden mellan två och
hundratusen — samma dårskap att tro, det man kan vinna
något, bevisa något, gottgöra något genom mord. Allt
detta är så sorgligt, så sorgligt...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
