Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trettioandra kapitlet
281
skymt av förstånd och medvetande. Det var ju icke alls
hennes Hugo, icke alls den diktare, som tillbad henne;
det var endast en lidande människokropp, som låg och
ryckte krampaktigt, vars själ visserligen ännu icke flytt,
men som dock var frånvarande.
Vid tiotiden återkom professorn. Han fann att
febern betydligt avtagit — något som även doktor Bresser
konstaterat.
»Det är goda tecken», tillade han.
Sylvia spratt till. Dessa ord genomträngde hennes inre
som en stråle av salig förhoppning.
Innan den berömde läkaren gick, yttrade han, att det
vcre möjligt, att den unge mannen skulle kunna komma
sig. Den nu följande natten komme han sannolikt att
scva lugnt. Då hade man vunnit mycket. Och nästa
gång han vaknade •—■ Hugo hade åter somnat — skulle
han nog vara vid medvetande.
Vid medvetande! Även dessa ord fyllde Sylvia med
glad längtan — det skulle ju bli ett återseende!
Martha föreslog, att man skulle fara hem, men Sylvia
vägrade.
»Jag viker icke härifrån, förrän han är räddad eller...»
Ordet »död» kunde hon icke få över sina läppar. För
intet pris i världen hade hon velat försumma det
ögonblick, då hans medvetande skulle återvända. När han
vaknade, måste han blick först falla på henne. Då skulle
det bli ett lyckligt uppvaknande, det visste hon.
När Martha märkte, att hennes dotter var så fast
besluten att stanna, avstod hon från att gå hem. Doktor
Bresser ställde sitt sovrum till hennes disposition — själv
ville han vaka hos sin son. Han erbjöd sig även att i
ett sidorum låta göra i ordning en säng åt Sylvia, men
hon förklarade på det bestämdaste, att hon icke komme
att röra sig från länstolen vid Hugos sida — hon kunde
lika väl vila där. Martha antog doktorns erbjudande och
drog sig tillbaka.
Två timmar senare. Hugo andades lugnt och
regelbundet. Bresser låg påklädd på divanen och hade insomnat;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
