295 (Marthas barn)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

trettiotredje kapitlet 295

’ket sjuk» endast var en skonsam förberedelse på, att det
värsta redan inträffat.

Hur hängivet han var fäst vid sin mor, det insåg han
nu, när han trodde henne död, med dubbel tydlighet.
Ensam hade han ofta känt sig under sista tiden! ... Nu
förstod han, att riktigt ensam skulle han först bli, när denna
förtrogna, ja, ännu mer, denna rådgiverska i hans
strävan rycktes bort från honom.

Om han endast ännu funne henne vid liv? — Om han
dock ännu en gång kunde få säga henne, ’hur kär hon var
honom och svära henne att arbeta vidare på Tillings
mission ! ...

Det var en sorglig, orolig resa. Mången gång
överlämnade han sig åt den tanken, att hon åter kunde bli frisk
och leva länge ännu, men ögonblicket därpå såg han
henne åter ligga i kistan, sänkt i gravens djup...

När han anlände till slutstationen, varifrån det var en
halvtimmes väg att åka till Grumitz, hade hans bävan
nått sin höjd. Redan här måste han erfara om slottets
härskarinna ännu levde eller icke.

Han hoppade ned från kupén. Där stod redan
betjänten från Grumitz.

»Hur står det till?» frågade han andlöst.

»Det är bättre, ers nåd, bättre... I förgår var fru
friherrinnan mycket dålig, men nu, säger doktorn, är det
mycket bättre... Var så god! Där är vagnen.»

Med lätt hjärta och återvaknande hopp, att denna
förbättring skulle leda till full hälsa, steg Rudolf upp i den
väntande »dogcarten» och tog själv tömmarna.

Det var en strålande varm sommardag, och luften var
mängd med blomdoft. Vägen förde förbi öppna fält,
genom en högstammig skog, och bakom denna kom slottet
i sikte; en lång kastanjeallé ledde dit.

I allén kommo två kvinnogestalter vagnen till mötes.
Rudolf stannade, kastade tyglarna åt betjänten och hop-

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sbmartha2/0295.html

		Marthas barn / 295 (1914) Author: Bertha von Suttner Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|