Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trettiofemte kapitlet 301
Hastigt förbättrade hon: »Emedan jag älskar
friherrinnan Tilling.»
En varm våg av ömhet vällde genom Rudolfs inre. Ban
gav henne en tacksam blick och tryckte tyst hennes hand.
Hon gick snart, och de bägge männen blevo ensamma.
»En älsklig varelse», sade Kolnos, sedan dörren slutits
efter Cajetane. »Jag vet vilken tröst hennes närvaro är
i detta hem ... Och hon visar karaktärsstyrka genom att
stanna här. Dagligen erhåller hon från hemmet brev
med anmodan att komma hem. Hennes anhöriga äro
alls icke nöjda, att hon stannar borta så länge, och
dessutom är det mycket annat... Men hon låter icke
inverka på sig. Kom! Jag föreslår, att vi röka våra
cigarrer ute; det är «n så sällsynt härlig afton.»
Matsalen stod genom glasdörrar i förbindelse med en
terrass, framför vilken parkens blomsterskatter utbredde
sig. Kolnos och Rudolf gingo ut och slogo sig ned i två
gungstolar. Luften var ljum; på den mörka natthimlen
gnistrade myriader stjärnor. En doft av viol och
heliotrop uppsteg från blomrabatterna. Nattens stillhet
avbröts endast av några blad, som prasslade, skvalpet från
en springbrunn, grodornas avlägsna kväkande, syrsornas
gnisslande läte; då och då ljöd från byn skallet av en
hund. Från slottet, vars flesta fönster stodo öppna,
hördes det dämpade ljudet av dörrar, som stängdes, samt av
steg och röster.
Från fönsterna i övre våningen, där Marthas rum voro
belägna, trängde ljussken genom jalusierna. Kolnos såg
dit upp.
»Det är ännu ljust hos henne», sade han. Sedan
fortfor han efter en stund: »Bär på terrassen sutto vi —
hon och jag — samman för några dagar sedan, och jag
måste för henne skildra min senaste resa. Det var
måhända min sista... Jag är redan för gammal att så flack.i
kring i främmande land.»
»Var har du varit denna gång?»
»Ack, låt oss nu icke tala därom ! .. . Jag känner ett
behov att för dig berätta något annat — något, som lig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
