Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 62
marthas barn
ger längre tillbaka i tiden och som under dessa senaste
dagar vid din mors sjukbädd, som jag trodde skulle bli
ett dödsläger, så tydligt, så levande framstått för mitt
inre och ...»
»Vad menar du?» frågade Rudolf, då Kolnos, gripen
av djup rörelse, icke kunde avsluta meningen.
»Minnet av min sista djupa lidelse. Du bör få veta
det, Rudolf... Jag har av hela mitt hjärta älskat Martha
Tilling.»
»Du?... Min mor?» utropade den unge mannen,
häftigt upprörd. »Och hon?»
»Hon? Ack, du känner ju henne; hon har varit den
döde trogen. Jag skall en gång låta dig läsa det brev,
där hon tillbakavisat mitt anbud.»
»När har detta ägt rum? Att jag aldrig haft en
aning...»
»I mitten av sjuttiotalet. Hon var då trettiofem år —
i fulla blomman av sin skönhet. Vi hade en längre tid
korresponderat med anledning av en diktsamling, som
jag utgivit, och där hon funnit några verser riktade mot
kriget. Sedan besökte jag henne ... Den innerliga
dyrkan, hon ägnade den på så tragiskt sätt förlorade maken,
avhöll mig från att visa min vaknande lidelse. Men vi
förstodo varandra så bra i mångt och mycket... Timtal
kunde vi sitta och språka om Gud och hela världen. Jag
kände, att hon fattat varm vänskap för mig, och så —
efter ytterligare ett år — vågade jag be henne bli min ...
Jag hade aldrig bort göra så. Jag hade bort förstå, att
det jag önskade var en omöjlighet...»
»Ja — icke heller jag kan föreställa mig, att min mor
någonsin skulle kunna ge sin — än i dag — så djupt
begråtne make en efterträdare.»
»För mig var hennes svar, hennes vemodiga, men
orubbliga ’nej’ ett hårt slag. Då företog jag min första
stora transatlantiska resa, vilken under tre år höll mig
fjärran från Europa.»
»Och kom botad tillbaka? Ja, tid och frånvaro äro
osvikliga medel mot kärlekssorger.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
