- Project Runeberg -  Marthas barn /
310

(1914) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 62

marthas barn

»Helt säkert!»

»Vet du, fastän jag icke fruktar döden, är livet mig
dock kärt. Det är — frånsett dess fröjder, som ju växla
med dess sorger — i och för sig så intressant. Jag skulle
vilja leva åtminstone fem år till.»

»Varför just fem?»

»Emedan ett nytt århundrade då går in. Måhända
människorna då ...»

»Ack, det tror jag icke», avbröt Rudolf och skakade
på huvudet. »Naturen gör inga språng — icke heller
civilisationen. Hör du, mor, för att tala om något, som
ligger närmare, du ville icke uttala någon bestämd
önskan med avseende på .. . på ...» Rösten svek honom.
»Nå?»

»På Cajetane. Säg, skulle du verkligen önska, att...?»

»Ack, oändligt gärna!»

»Varför?»

»Redan på det din ätt icke må dö ut...»

»Min ätt? Sätter du värde på något sådant?
Dessutom nu, när jag avsagt mig fideikommisset...»

»Missförstå mig ej ! Jag tänker icke på den grevliga
ätten Dotzky — utan på din ställning som ädling. Även
detta var ett av Tillings ord, som du kanske kommer
ihåg? — Och liksom du efter Tilling övertagit denna
ställning, kunde du en gång överlämna den åt din son.
Du kunde fortplanta deras stam, vilka ha mod att göra
det rätta, att handla som de tänka. Du skulle ju fostra
dina ibarn i enlighet med dessa principer.»

»Återigen tänker du på kommande generationer? —
Emellertid ämnar jag söka verka uppfostrande på mina
samtida — på dem, vilka lyssna till det, jag talar och
skriver, och framför allt på mig själv. Jag känner, att
jag oupphörligt utvecklas, att jag ännu har mycket att
lära och i mångt och mycket måste ändra mig. Man
måste städse lyssna till stämman i ens inre — man måste
söka frigöra sitt inre väsen från alla yttre hinder ...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmartha2/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free