Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trettiofemte kapitlet 3ii
»Man får icke kompromissa, menar du?»
Samtalet avbröts genom Kolnos och Sylvias ankomst.
Kolnos hade med sig posten, som nyss ankommit, och
satte sig nu bredvid Martha för att — som han under de
senaste veckorna haft för vana — läsa tidningarna för
henne.
Rudolf begagnade sig av detta tillfälle att med sin
syster gå till en annan ända av rummet.
»Kom, Sylvia! Låt oss språka litet! Vi ha egentligen
icke alls haft tillfälle därtill förut. Jag skulle önska, att
du öppnade ditt hjärta för mig.»
Emellertid såg Martha igenom sina brev. Hon räckte
Kolnos två av dem.
»Läs dem högt för mig! De komma att intressera er.»
Han läste:
Krasnoje Poljana den — —
Med fara att uttråka er, kära friherrinna, kan
jag icke underlåta att ännu en gång upprepa det,
jag i mina skrifter så ofta uttalat och — efter vad
jag tror — även personligen sagt er. Ju äldre jag
blir och ju mer jag begrundar fredsfrågan, desto
mer övertygad blir jag, att denna frågas enda
lösning är att söka i medborgarens vägran att bli
soldat. Så länge var man i åldern 20 à 21 år måste
förneka sin religion — icke endast kristendomen,
utan även det mosaiska budordet »Du skall icke
dräpa» — och måste lova att på sin chefs
befallning nedskjuta alla —- även syskon och föräldrar
— så länge kommer kriget att fortvaro och bli mer
och mer grymt. För att kriget skall försvinna,
fördras endast en sak: man måste återställa den
sanna religionen och på samma gång människovärdet.
Man måste visa samhället, att detsamma själv
orsakar krigets olyckor genom att lyda människor
mer än Gud.
Leo Tolstoj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
