- Project Runeberg -  Marthas barn /
312

(1914) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 62

marthas barn

»Vad tycker ni?» frågade Martha. »Anser ni detta
av Tolstoj föreslagna medel verkligen vara det enda?»

»Jag tror över huvud taget icke på ett enda medel»,
svarade Kolnos. »En så på tusen sätt invecklad sak som
en gammal institution måste även — för att kunna
besegras — angripas från tusen olika håll. Och vem kan
för övrigt tvinga den enskilde — en annan — att gå åstad
och dö som martyr? — Slaveriets avskaffande orsakades
icke av slavarnas uppror ...»

Sedan läste Kolnos det andra brevet:

Aulestad, Norge.

Ni frågar mig, hur jag tänker mig fredssakens
framtid? Städse i bilden av en soluppgång. För
oss nordbor betyder soluppgången måhända mycket
mer än för sydlänningen. Vi bida den med
längtan; vi hälsa den som ett under. Natten var så
tryckande lång, tystnaden så hemsk, glansen över
fjälltopparna så bedräglig... Det dröjer och
dröjer och växer, men — ingen sol! Även om
himmelens valv strålar aldrig så mycket — alltjämt
ingen sol! Och allt är så kallt — egentligen
kallare än förut, ty fantasien börjar bli otålig.

Då, på en gång liksom en blixt, mitt under våra
betraktelser, synes det så länge bebådade majestätet
själv. Så stark, så överväldigande, att ögat icke
kan uthärda dess glans. Vi rikta blicken på
landskapet; det har länge varit belyst, men vi märkte
det icke — luften har länge varit varm, men vi
kände det icke. Ned i djupen, upp på höjderna
tränga solens strålar; allt, allt är klart, fullbordat
— allt andas värme, vibrerar av toner...

Så, tror jag, är det med oss. 1 vår längtan märka
vi icke vad som försiggår — hur nära
världsfredens strålande sol verkligen är. Det kommer nå-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmartha2/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free