Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, den passar dig inte heller, käraste mamma ...»
»Men mig passar den dock, inte sant Beatrix», sade
Martha. »Ge mig den lilla, Lori.»
Grefvinnan Lori lät ej säga sig detta två gånger; utan
lade barnet på Marthas arm.
»Och hör nu på . . .» De satte sig vid sängföttema, och
i en oafbruten ström af ord berättade hon, hur det hade gått
till vid dopet i kyrkan, hvad pastorn hade sagt, hur den lille
hade skrikit, hvilka tal man hållit vid middagen. Öfverste
v. SchraufFer hade talat så vackert om de framtida stordåd,
som den lille Fritz skulle komma att utföra i fäderneslandets
tjänst, om han i likhet med sin farfar och stamfar Althaus
komme att bära kejsarens rock. Därifrån öfvergick samtalet
utan vidare till den granatröda damastklädningen; »hos Spitzer
vet du —, där får man dock det mest moderna ...» —; så
talade man om olika slags mjölksurrogat, med hvilka man bäst
uppammar småbarn; om de obehag, som man sedermera har
af guvernanterna; om förhållningsregler för den unga modern.
»Inom sex veckor», så slutade Lori, »måste du, ja, måste du
fara till »Mariazell» för att tacka Guds moder för gossens
födelse (jag är så glad, att det är en pojke — för majoratets
skull). Jag har redan vallfärdat till »Mariazell» — nej,
»Maria-taferl» var det ju — innan din nedkomst, och, som du ser,
har det bragt dig lycka ...»
Martha satt tyst vid andra sidan af sängen och såg
eftertänksamt på barnet, som hon höll i skötet. Tankar, känslor,
fantasibilder genomströmmade hennes inre —; de voro ej klara,
ej fullt tydliga, utan de flöto samman och framkallade hos
henne en stämning af djupt vemod.
Hennes sons son . . . kanske skulle också han i sin
ordning alstra söner . . ., och så går lifvet, obekymradt om döden,
från den mest fjärran liggande forntid till den mest aflägsna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
