Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hvarje tillstånd, hvarje funktion på mångfaldigt sätt är
beroende af alla andra tillstånd och funktioner; och då började
han att fördjupa sig i andra problem och att med intresse
följa andra rörelser; öfverallt sökte han upptäcka en ny anda,
som kunde spränga de gamla formerna. Ju längre han trängde
framåt, desto vidare blef fältet för hans forskning. Det rika
förråd af tankar, som stormade in på honom, och de kunskaper,
som väcktes till lif, hindrade honom att koncentrera sin
uppmärksamhet på något visst. Först måste han lära och åter
lära, först måste hans jäsande ande vinna klarhet, innan han
kunde komma därhän att med handling ingripa i det offentliga
lifvets urverk. »Senare, senare!» sade han till sig själf och
afstod från att nu uppträda som publicist eller politiker. Han
eftersträfvade ej någon plats i riksrådet, till hvilken ställning
dock hans stora domäner skulle berättigat honom; han slöt
sig icke till någon förening och offentliggjorde inga uppsatser;
han nöjde sig med att studera och tänka, att ge akt och
observera. Att han — för att kunna fullfölja den uppgift, som
han erhållit genom Tillings testamente — skulle bli tvungen
att verka i det offentliga lifvet, det förstod han väl — men
senare, senare.
Då han var 28 år gammal, beslöt han att gifta sig.
Inne-hafvaren af fideikommisset och på samma gång den siste
manlige ättlingen af huset Dotzky var helt enkelt förpliktad att
draga försorg om förmögenhetens och namnets bestånd och
att välja sig en jämbördig maka.
Från barndomen hade han gång på gång — hälft på
skämt, halft på allvar — fått höra, att grefvinnan Griesbachs
enda dotter, den lilla Beatrix, borde bli hans 1 m. Mödrarna
voro ungdomsväninnor, barnen lekkamrater, tken, att de
en gång skulle bli ett par, fick så småning ,.eg såväl hos
Rudolf som Beatrix; man ansåg det själfklart, alls inte som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
