Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
graverade årtalen 1864 och 1866. Däri förvarades de bref,
som Tilling skrifvit till sin hustru från de danska och
böh-miska slagfälten; och i ett litet gyllene skrin låg det första
bref, som hon någonsin erhållit från honom — det var skrifvet
vid hans mors dödsbädd. I nyssnämnda skåp förvarades äfven
de blå häften — det s. k. »protokollet» — hvari makarna
gemensamt skrifvit fredsidéns krönika.
I denna lilla vrå uppehöll sig Martha flera timmar
dagligen; här läste hon sina böcker och tidningar eller satt och
broderade och tänkte då på den bortgångne.
Med orden: »Hvad vill du?» kysste Rudolf sin mor på
handen. Sedan satte han sig i den lilla soffan.
Med välbehag betraktade Martha sin son — en bild af
hurtig och förnäm manlighet. Han bar en ljus, sval kostym,
hvilket gjorde, att hans solbrända hy syntes ännu mörkare.
Han hade kolsvart, kortklippt hår, som i tre spetsar gick ned
i pannan, små svarta mustascher, som lämnade den vackert
tecknade munnen fri, svart, svagt krusadt pipskägg samt mörka
ögonbryn. Endast ögonen voro blå. Han hade fint skuren
profil, smidig och slank, nästan sex fot hög gestalt och
aristokratiska händer och fötter. — Med rätta gällde Rudolf Dotzky
att vara en af de vackraste herrarna bland den österrikiska
högadeln,’ hvilken dock är allt annat än fattig på vackra
manliga individer. Ungefär så hade den unge husar sett ut, som
ögonblickligen hade eröfrat den sjuttonåriga Martha Althaus’
hjärta. Dragen voro i alla händelser lika, endast mer
markerade. Och hvad språk och tonfall beträffar, hade Rudolf i
hög grad tagit intryck af sin styffar; flera af dennes rörelser,
hans sätt att skratta, några nordtyska talesätt hade gått i arf
till styfsonen.
»Jag önskar tala med dig angående två viktiga saker,
Rudolf.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
