- Project Runeberg -  Marthas barn /
44

(1903) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

längtade hon efter och — fruktade. Och verkligen. Knappast
hade några få minuter förflutit, förrän en skarp vind böjde
trädens grenar och jagade hvirflar af damm och blad genom
luften; regnet föll i tunga, varma droppar; den gulgröna
belysningen gaf vika för ett plötsligt inbrytande mörker; svarta
molnmassor närmade sig och hängde djupt ned öfver jorden.
En bländande blixt tecknade en glödande sicksackformad linie
från zenit ända ned till marken; strax därefter hördes en häftig
åskskräll —; den måste ha slagit ned i närheten.

Hela sällskapet skyndade så fort som möjligt in i slottet.
De nyförlofvade voro något längre bort än de andra, hvarför
de än mer måste påskynda sina steg, så framt de i rätt tid
ville komma under tak. Hugo Bresser skyndade emot dem
med ett paraply i handen.

Nu kom ett formligt skyfall nedstörtande; Sylvia började
att springa; då hon var föga mer än ett steg från Hugo,
snafvade hon öfver en sten och föll omkull. I rätta
ögonblicket uppfångade den unge mannen henne i sina armar.

Han höll armarna tätt slutna kring henne. Midt i denna
elektricitetsmättade atmosfär, i denna storm af lössläppta
element brusade det vildt äfven i hans ådror. Och hans länge
återhållna lidelse kunde ej tillbakahållas i detta enda
ögonblick, då ödet kastade den tillbedda flickan i hans famn; —
han kunde ej annat, han tryckte henne tätt till sitt bröst.
Och uttrycket i hans ansikte bevisade på det mest tydliga sätt
hans glödande kärlek.

Äfven Sylvia stod under denna stormande minuts
inflytande; denna plötsligt uppenbarade kärlek liknade ju också en
blixtstråle . . .

Hon kände ej något samvetsagg; hvad hon kände var
snarare en återverkan af den elektriska ström, som
genomströmmade det bröst vid hvilket hon låg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free