Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smak. En ros, ett par fuchsior, tre vallmoblommor och ytterst
en krans af umbellater; denna sista anordning skulle betyda
»brinnande kärlek». Hon skulle nog förstå, meningen därmed.
Han steg upp i en tom kupé. Hans tankar flögo från
gårdagens tilldragelser till det förestående sammanträdet och
så åter hastigt tillbaka till Sylvia. Tidningens grundande
intresserade honom nu i dubbel måtto; det var mycket lämpligt
för honom att just nu kunna erhålla en säker ställning som
journalist och skriftställare. Kärleken uppeggar äregirigheten.
Han ville med sin penna uträtta något stort, något stort som
diktare, kanske något ännu större som publicist. Han ville i
dagspressen införa en ny, friare anda, verka för den sociala
utvecklingens mål, skänka offentlighetens stöd åt Rudolfs —
hennes brors — ideella sträfvanden, hjälpa honom genom att
i denna nya tidning utveckla de åsikter, hvilka Rudolf
representerade i riksdagen.
Ty jämte ledningen af följetongsafdelningen skulle äfven
en spalt i den politiska afdelningen stå till hans förfogande.
Detta var ett slagfält, där stora segrar kunde vinnas. Och han
ville segra. Han ville, att hon skulle kunna känna sig stolt
öfver honom. Hvem vet, kanske kunde han äfven eröfra
scenen? En hel massa, ännu ofödda — dramatiska stoff hvirflade
omkring i hans upprörda hjärna; ej endast ära, äfven
förmögenhet skulle han vinna. Hans penna skulle vara hans
svärd, spira och trollstaf. . .
Vid en mellanstation kom en äldre herre in i kupén;
det var tillfälligtvis en bekant, en af hans fars ämbetsbröder.
Hugo hade mycket hellre sett, att han fått vara ensam.
Han kände sig störd liksom en person, hvilken blir afbruten
under räknandet af sina skatter.
»Ah, god dag, Bresser — det var roligt att få träffa er.
Ni ser kry ut — och så strålande glad!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
