Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon hade emellertid i dag aflagt sin vanliga, djupa sorgdräkt
och bar i stället en ljusgrå toalett. De båda damerna sågo
bleka och förgråtna ut. De andra funno detta helt naturligt.
Den högtidliga sinnesstämningen, afskedet vid denna vändpunkt
i lifvet — allt detta är ju tillräckligt att framkalla tårar. Men
dessa båda — mor och dotter — hade gråtit ej endast af
denna orsak. En smärtsam orosfylld känsla, något liknande
fruktan och ånger, hade gripit dem båda.
Nu skyndade de fyra tärnorna fram till bruden och
omfamnade henne häftigt; från alla sidor handtryckningar, kyssar,
gratulationer, bugningar . . . Sylvias bäfvan vek för den åter
vaknande känslan att veta sig vara den mycket afundade,
mycket beundrade hufvudpersonen vid denna lysande, viktiga
fest. Och då hon fick se sin vackre fästman, som med
glädjestrålande ögon kom emot henne, kände hon en varm våg af
lidelsefull lycka genomströmma sitt inre.
Efter ytterligare ett par minuters hälsningar och samtal
började man att under Rudolfs ledning ordna processionen.
För att komma till slottskapellet måste man passera två
trappor och en lång korridor. Hela denna väg var mattbelagd
och beströdd med grönt och blommor. Man kände en doft,
som erinrade om Kristi lekamens fest. Klockklang och
orgelbrus hördes redan från den lilla kyrkan.
Vid brudsvennens — en ung kusin, grefve Althaus —
arm skred Sylvia långsamt fram; bakom henne gingo de små
pagerna, som buro släpet. Alltsammans föreföll henne till
hälften som en dröm, till hälften som en teaterföreställning,
och alls icke som en verklighet.
När hon trädde in i kapellet och såg alla dessa otaliga,
brinnande ljus, som skimrade mellan bladväxterna där framme
vid altaret, då greps hon af en känsla, liknande den, man
erfar vid åsynen af en tänd julgran. Afven nu skulle ju gåfvor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
