Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Marthas dagbok.
Januari 1892.
»När sol gått ned, är dagens saga slut.» Det var med
anledning af dessa ord, jag meddelat Rudolf mitt beslut att ej
fortsätta min lefnadsbeskrifning.
Men det oaktadt har jag nu återigen tagit fram ett häfte
för att göra nya anteckningar. Det är ju icke mitt eget, utan
mina barns öde, som egentligen bör utgöra föremål för de
samma; det är deras själslif, jag vill söka skildra. Jag fruktar,
att mina barn icke äro lyckliga. Då jag afslutade min bok,
hade vårt lif inträdt i det skede, som i romaner och
skådespel anses kunna garantera en lugn, välsignelserik framtid, en
lysande ställning, en arfvinges födelse, en förlofning. Jag blef
själf dårad däraf; jag yttrade mången gång, att mina barns så
säkra lycka skulle förljufva mitt lifs afton.
Ack, det är ju icke fråga om min afton. Jag beklagar
endast, att deras lifs middagshöjd icke blef så klar och
molnfri, som jag en gång hoppades.
Min stackars Sylvia . . . hennes man är henne otrogen;
hela sta’n vet det. Han har köpt sin älskarinna en egendom;
han söker ej ens hemlighålla sina besök hos henne. Och
Sylvia visar sig icke det ringaste svartsjuk — ett bevis, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
