- Project Runeberg -  Marthas barn /
134

(1903) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

där borta med dina barn? — De äro, Gud ske lof, alltid vid
ett så strålande gladt humör.»

»Hur mår din mor?«

»Tack, hon är icke riktigt kry; hon har känningar af
sina åttiofem år . . . Vi äro mycket ofta hos henne. Hvarje
afton är någon af flickorna där, och ofta gnabbas de om,
hvems tur det är att gå till mormor; de gå hellre dit än på
bal. Men nu», — grefvinnan Ranegg reste sig — »måste
vi säga adjö . . . Barn, kom nu!»

»Det var ett kort besök.»

»Vi måste ytterligare aflägga öfver ett dussin visiter. —
Det kan man väl kalla ett ansträngande dagsverke, eller hur?
Jag skall emellertid snart komma och stanna en hel
eftermiddag hos dig — så få vi oss en riktig pratstund.»

»Välkommen! Vi ha ju så mycket att språka om.»

Sedan dörren stängts efter dem, utropade Rudolf: —

»Denna familj är mitt kors — det är riktigt sorgligt!»

»Men, men», sade Martha förebrående, »hur kan du
säga något sådant? Jag känner knappast några mer älskvärda,
mer aktningsvärda människor.»

»Ja, det är just det sorgliga i saken . . . Skall jag
be-höfva förklara det för dig?»

»Ja, jag är verkligen mycket nyfiken.»

»Jo, jag gaf en gång trädgårdsmästaren befallning att fälla
ett träd, hvars stam var murken. Vid nästa storm kunde det
falla omkull och kanske anställa någon skada; alltså var det
bättre att genast hugga ned detsamma. Men i detsamma jag
uttalat denna dödsdom, riktade jag blicken upp till kronan och
fick då där se ett fågelbo, ur hvilket ungarna tittade ut; de
äldre flögo oroligt rundt kring detsamma. ’Vi låta det stå
kvar’, sade jag till trädgårdsmästaren, ’kanske kan detsamma
motstå äfven denna sommars stormar.’ — Förstår du, hvad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free