Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samma afton gick Sylvia på operan. På programmet
stod »Profeten», och häri uppträdde icke Antons älskarinna.
Sylvia brukade aldrig besöka teatern, när denna sångerska sjöng.
Hon var ensam i sin loge; hennes man hade visserligen
följt henne, men hade sedan under förevändning af ett viktigt
sammanträde åter lämnat teatern. Enligt hans åsikt var intet
så tråkigt som dessa föreställningar, i hvilka hans »älskling»
icke deltog; först genom hennes närvaro fingo de något
intresse för honom.
Försjunken i tankar satt Sylvia och njöt af det välljud,
hvilket flödade från scen och orkester. Men det var en
sorg-blandad njutning, ty hon kände sig på samma gång olycklig
— djupt olycklig. »Blott den, som längtan känt, vet hvad jag
lider», det var grundtonen i hennes stämning.
Längtan — efter hvad? Efter något nytt, efter. . . Hon
visste det icke själf; hennes tillvaro var så förfärligt
innehållslös .. . För alltid bunden vid en man, hvilken hon icke mer
kunde skänka sin kärlek, hvilken helt öppet bedrog henne . . .
Hvarför hade icke ödet beskärt henne en make med samma
vida vyer, samma djupa karaktär som t. ex. hennes bror
eller begåfvad med samma skapande, eldiga själ som — ack
nej, det var nog bäst att icke tänka på Hugo. Denne man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
