Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Mycket ensam?» upprepade Hugo. »Dessa båda ord
sammanför eljest icke språkbruket — lika litet som mycket
död. Och dock — det är så riktigt — det kan förekomma
olika grader af ensamhet. Icke alltid när man sitter för sig
själf — midt bland mängden kan man ofta känna sig mest
ensam. Och motsatsen till att vara ensam är att vara — på
tu man hand ...»
»Under förutsättning att de tu äro — ett.»
»Det var just hvad jag ämnat säga.» Ett ögonblicks
tystnad.
Sedan fortfor Sylvia:
»Jag skulle vilja göra er en fråga, käre Bresser. Är ni
lycklig? Är ni glad öfver edra resultat? Och har ni i Berlin
funnit någon — ledsagarinna?»
»Det är icke en, utan tre frågor, fru grefvinna. Lycklig?
Nej, jag känner mig icke lycklig. — Resultat? Ack, i mitt
yrke kan man aldrig så att säga, hvila på sina lagrar . . . Det
är liksom att klättra uppför en brant stege; man gläder sig
aldrig öfver den väg man tillryggalagt. Full af ängslan sträfvar
man högre och högre, och i hvarje ögonblick kan man riskera
att ramla ned. Och den tredje frågan ...»
»Den tager jag tillbaka — den var indiskret.»
»Nej, visst icke, men för er utan intresse. Jag vill i
alla händelser besvara den: mitt hjärta är icke i Berlin.»
Åter öppnades logedörren: — minister von Wegemann.
Sedan han växlat några ord med Sylvia, hälsade han
mycket nedlåtande på unge Bresser:
»Jaså, ni har verkligen åter kommit hem! Det var
roligt . . . Nu stannar ni väl här?... En äkta österrikare kan väl
inte jämt och ständigt flacka omkring i Preussen.»
»Jag har kommit hit på endast ett kort besök, ers
excellens.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
