- Project Runeberg -  Marthas barn /
141

(1903) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Min far är mycket ledsen däröfver.»

Efter ytterligare en paus sade Sylvia:

»Äfven jag. . . Er bild återför i mitt minne längesedan
svunna dagar — som barn lekte vi ofta med hvarandra och
nu — jag erkänner, att jag blef mycket glad öfver att återse
er. . . och finna er så — gedigen. Allt, hvad ni berättat
mig om edra litterära försök och framgångar, intresserar mig...
Jag har fått inblick i en konstnärssjäl. . . kort sagdt, det gör
m ig ledsen, att ni reser ...»

»Om ni befaller, stannar jag.»

»Ah, jag har ingen rättighet att befalla öfver er»,
svarade hon hastigt.

Hon blef förskräckt öfver att samtalet fick denna
vändning. Kanske vore det bättre, om han reste . . . Hon gissade,
att orsaken till hans beslut just var samma fara, som nyss
föresväfvat henne.

»Ni har rättighet att befalla mig till allt! — Men, om
jag gåfve er inblick icke i en konstnärssjäl, utan i ett fattigt
människohjärta, kanske ni skulle ålägga mig icke endast att
nu afresa, utan att öfver hufvud taget aldrig mer återkomma.
Ni förstår nog hvad jag menar . . . men jag uttalar det icke,
emedan jag ej har rätt att göra så . . .»

Förargad skakade Sylvia på hufvudet.

»Ni har dock redan sagt det. . . Låt oss tala förstånd,
herr Bresserl Att ni en gång varit förälskad i mig, det vet
jag ju genom ett dåraktigt bref, som jag erhöll på min
bröllopsdag. Sedan dess ha nästan tre år svunnit... Ni har
kommit in i en helt och hållet ny omgifning; gamla
hjärte-sår äro, om också icke glömda, dock läkta . . . Försök icke
att skaka på hufvudet! Ert arbete och — hvad vet jag, det
intresserar mig icke — kanske äfven nya ömma förbindelser
taga nu er tid i anspråk. Låt oss alltså, jag ber er därom,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free