Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där hade de gjort det trefiigt och bekvämt för sig. . . Alla
missnöjdas planer och sträfvanden gå dock endast ut på att
söka åstadkomma en framtid med nya människor — andra
än de, hvilka nu bebo jorden — och att för dessa nya
individer dana denna fjärran framtid till en angenäm nutid . . .
Rudolf reste sig. Denna plats var för liflig och orolig;
han ville nu i ensamheten fortsätta sin tankegång. När hans
tankar voro riktade mot hans stora lifsmål: »att verka för
mänsklighetens bästa», störde ingenting honom så mycket, som
åsynen af många människor. Enskilda individer kunde han
älska, men den stora mängden ingaf honom i mångt och
mycket motvilja; alla dessa fula ansikten, dessa disharmoniska
figurer, dessa gnällande stämmor, all denna småaktighet, denna
enfaldiga sorglöshet, detta tomma prat — voro verkligen dessa
massor värda, att man för deras skull ansträngde sig,
uppoffrade sig?. . . Men han behöfde endast bortse från alla dessa
människor för att åter för sitt inre framkalla bilden af
mänskligheten som ett helt, bilden af enskilda, ädla människobarn,
och på samma gång väcktes åter en önskan att kunna få se
dessa massor befriade från olycka och elände, en önskan att
söka dana sitt eget och andras lif allt skönare och högre.
»Grefve Dotzkyl» utropade plötsligen en bekant
fruntimmersröst.
Rudolf såg upp. Grefvinnan Ranegg och hennes dotter
Cajetane stodo framför honom.
»Ah — mina damer, hvilken öfverraskning!» utropade
han. Alla abstrakta tankar och idéer voro som bortblåsta;
verklighetens värld, hans egen värld hade åter med ens trängt
i förgrunden.
»Jag däremot är icke öfverraskad att träffa er här», sade
grefvinnan. »Genom er mor visste jag, att ni var i Bern.»
»Och ni?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
