Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rörd gjorde Rudolf ett ögonblicks uppehåll, och denna
hans rörelse meddelade sig äfven till åhörames krets; man
hörde ett sakta mummel af beklagande.
Han drog ett djupt andedrag och fortfor: »’Lefve fram-
tiden!’ yttrade jag då i ett tal. Men den framtid, som min
son skulle representera, har sjunkit i grafvens djup . . . Det
var en stor sorg, så stor, att min Beatrix icke kunde
öfver-lefva densamma . . . Hela min husliga lycka har gått i kvaf.»
(Samma mummel af deltagande hördes åter; några af damerna
förde näsduken till ögonen.) »Men när jag då drack för framtiden,
afsåg jag icke mitt hems, utan hela vårt släktes,
människosläktets framtid, denna framtid för hvilken vi alla, frivilligt
eller ofrivilligt, arbeta. Själf vill jag frivilligt och målmedvetet
medverka till densamma. Och därför vill jag ha fullkomligt
fria händer... Utan vidare omsvep: Jag har afsagt mig det
Dotzkyska fideikommisset och öfverlåtit min rätt på närmaste
arftagaren till densamma, min kusin Maximilian.»
Det uppstod ett ännu högre sorl, denna gång af
förvåning, men det förstummades åter genast, när Rudolf reste
sig och höjde sitt glas, sägande:
»Jag ber er alltså att i grefve Maximilian Oskar Dotzky
af Donaschits, herre till Brunnhof och Nagykyral, se min
efterträdare. Jag ber er förena er med mig och dricka för
hans och» — han bugade sig för sin högra granne — »hans
fästmös, fröken Elsbeth von Rels’ välgång.»
Höga utrop följde. Alla hade rest sig; man drack med
de förlofvade och önskade dem lycka. Man klingade äfven
med Rudolf. Men då förändrade sig de gratulerandes miner
nästan till ett beklagande.
Rudolf var den förste, som åter slog sig ned; han gaf
ånyo tecken, att han önskade tala. Då satte sig äfven de
andra, och snart hade allmän tystnad inträdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
