- Project Runeberg -  Marthas barn /
174

(1903) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvarandra motverkande krafterna; ett af tröghetskraftens mest
verksamma element är ju trögheten.»

Med den aldrig svikande instinkt, hvilken meddelar
talaren auditoriets känslor, märkte Rudolf, att en viss stämning
af ledsnad, af missmodig oförståelse hvilade öfver
bordssällskapet. Men han visste äfven, att det fanns några, däribland
hans mor, hvilka helt förstodo honom och med spänning
lyssnade till hans ord. För dessa fortsatte han utan vidare sitt tal:

»Jag ställde mig icke utanför; jag lyssnade till stridens
larm och greps då af längtan att själf taga verksam del i
densamma. Min rang, min ställning, mina personliga fördelar
och intressen skulle kräff, att jag ställt mig på deras sida,
hvilka försvara det bestående. Men det kunde jag icke; mitt
inre, hela min uppfattning af lifvet och (med en blick på
modern) en i arf öfvertagen mission dref mig öfver till det
• andra lägret. För att kunna vara uppriktig och fri återstod mig

alltså intet annat än att uppoffra min ställning och mina personliga
fördelar — och det har jag gjort. Till de gamla institutioner,
som jag afskyr, hör till exempel äfven
fideikommissinrättningen. Det var därför förklarligt, ja, än mer, nödvändigt för
mig att afsäga mig fideikommisset — och det har jag gjort.»

»Bravo 1» utropade Max. Och baron von Rels instämde.
Denna yttring af Rudolfs galenskap var i alla fall sympatisk
såväl för hans efterträdare som för fadern till Brunnhofs
blif-vande härskarinna. Äfven Elsbeth von Rels skulle gärna
deltagit i detta bifall, men hon var alltför blyg. Hon sam i ett
haf af drömlik lycka — det var ju som en dröm, att nu
plötsligt allt tillfallit henne; fästmannen, detta härliga gods,
all denna lyx, som omgaf henne . . . Hon skulle velat böja
knä för Rudolf och tacka honom. En narr? Det är för mycket
sagdt; nej, en svärmare, en ädel svärmare var han — och
Gud vare lof, att han icke var mer förståndig! . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free