Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har sin motsvarighet i naturen, men detta bevisar icke, att
kulturens arbete uppstår af sig själft. Det uppstår genom
kulturarbetarens viljekraft. . . Denna viljekraft kan man äfven
kalla en naturkraft — denna personliga vilja är emellertid en
motor för utvecklingen. Men äfven kulturens fiender kunna
äga energi, och det lyckas dem då endast alltför väl att hämma
kulturens gång, ja, till och med att för ett ögonblick slunga
tillbaka densamma. . . Men att fullständigt hindra den, det
lyckas dem icke, ty kulturen går — om också i spiral —
oupphörligt framåt och uppåt; det är en naturlag. Detta är
min säkra tro. En varm tro, som i mitt inre ofta väcker en
känsla af lycka midt bland de vredgade känslor, som alla
rådande missförhållanden orsaka. Äfven om jag vet, att vrede
är något otillbörligt — vredgas zoologen öfver tigerns raseri
och ormens gift? — är det dock en nyttig känsla, ty den
eggar till motstånd . . . Utan lidelse uträttas aldrig något stort.
Äfven detta ville jag säga er — : mina handlingar bestämmas
af den mest djupa lidelse . . . Huruvida jag kommer att
uträtta något stort, det får framtiden utvisa, men all kraft jag
äger är nu koncentrerad i min vilja.»
Han gjorde ett ögonblicks uppehåll. Åter förnam han
tydligt, att auditoriet med undantag af några få icke följt
honom i hans tankegång.
Och han märkte äfven, att han icke kunde finna ord för
att till fullo uttrycka de lidelsefulla känslor och tankar, hvilka
rörde sig i hans inre.
Detta hade väl endast varit möjligt, om något af hans
eld kunnat meddela sig till dessa andra och en gnista af deras
hänförelse sedan från dem åter sprungit öfver till honom . . .
Han såg liksom i dröm en stor sal, fylld med män och kvinnor
af folket, människor hvilka i sin sorgtyngda tillvaro med längtan
lyssnade till dessa löften om bättre tider. Hur skulle icke så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
