Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dana åhörares tacksamhet och förhoppningar liksom höja honom,
bära honom uppåt! Men dessa här? — De voro födda på
samhällets höjder, njöto det beståendes alla fördelar; de
måste naturligtvis anse hvarje tanke på förändring farlig för
sitt lugn och sin lycka, om de ens lyssnade till hans ord och
desamma icke helt och hållet studsade tillbaka mot deras
oförståelse och köld.
Han hade fullt klart för sig, att han hvarken borde eller
kunde fortsätta sitt tal och sökte efter en lämplig afslutning.
»Mina vänner, att söka meddela er min öfvertygelse eller
att ens för er söka klargöra målet för min vilja — det har
icke varit afsikten med detta mitt tal, hvilket för öfrigt redan
blifvit allt för långt; dess innebörd är i korthet: Här står jag,
emedan jag icke kan annat. Nu är denna middag slut, den
sista middagen på Brannhof, vid hvilken jag varit värd.» — Han
reste sig och höjde sitt glas: »Men för att kunna sluta med
ett ’lefve’, tömmer jag än en gång min bägare för din
välgång, käre Max. — ’Dotzky est mort. Vive Dotzky!’»
De andra blefvo glada att få förjaga den något tråkiga,
ja, stundom pinsamma stämning, som varit rådande; man
klingade åter med hvarandra och ropade »lefve».
Sedan gick man in i en angränsande mottagningssalong.
Bland de kotterier, som bildades, talade man naturligtvis om
dagens händelse. Domen öfver Rudolf löd visserligen icke,
som han själf förutsagt, på galenskap, men man använde hela
skalan af ord med ungefär samma betydelse: öfverspänd —
drömmare — missledd — fantast — hm, ett original. . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
