Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rudolf smög sig ut. Han kände sig icke hågad att
sam-talsvis utveckla det ämne, som varit föremål för det tal, han
nyss hållit. En sällsam sorgsen känsla bemäktigade sig honom;
det var afskedets smärta. Han längtade att få aflägsna sig från
detta muntra sällskap, att i någon ensam vrå få fördjupa sig
i sina tankar.
Han uppsökte sitt forna arbetsrum, harlekinrummet. Det
var redan till hälften utrymdt; de taflor och böcker, som
tillhörde honom personligen, voro nedpackade i en mängd
koffertar. Rummet upplystes endast svagt af en ampel af
matt-slipadt glas. Rullgardinen var icke nedfälld; genom det breda
fönstret såg man månens klara skimmer. Rudolf gick fram
och lutade pannan mot rutan. Hvilken magisk anblick erbjöd
icke hans vackra Brunnhofs park. . .! Nej, det var icke
längre hans Brunnhof. . . Det var ju just denna tanke, han
ville tänka till slut; det var ju just denna känsla, som nyss
smugit sig på honom: förbi!
Mellan hans gamla tillvaro och det lif, han nu gick till
mötes, hade liksom fallit en järnridå. En afgrund hade
öppnat sig mellan honom och de flesta människor, med hvilka
han varit förenad genom släktskapens och vänskapens band.
Allt kamratligt umgänge med jämlikar, alla huldrika vänskaps-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
